Du fattas mig

Det var inte så här det skulle bli! Det var inte så här det var tänkt. Jag vet att du sagt att du skulle dö ung, men det är inte rätt!

Den där dagen för några månader sedan då vi fick höra att du åkt i ilfart till sjukhuset i Linköping var en ofattbar mardröm.

Dagarna gick, du blev lite bättre, sedan sämre för att bli lite bättre igen. Vi slängdes mellan hopp och förtvivlan. Blodförgiftning, cellgifter och tappat hår blev din vardag. Vår vardag fortsatte som vanligt. Så orättvist! Det finns inget vi kunde göra, så maktlösa.

Jag ska minnas våra vinkvällar. Våra middagar. Våra dansnätter i vardagsrummet. Våra djupa samtal. Våra fikastunder. Våra semesterresor. Jag ska föralltid minnas dina gapskratt och ditt vackra ansikte. Fina Linda!

Nu sitter jag här med tårarna rinnande ner för kinderna och tänker att himlen fått en ny stjärna. En starkt lysande stjärna som skrattar högt och mycket.

Jag ska föralltid minnas dig min fina svägerska!