Vilken dag! Känslomässig bergochdalbana. Ena sekunden är man glad och skrattar lyckligt, nästa sekund far man ner i en brunn av tårar, både glada och sorgsna, för att efter en stund ta sig upp igen och skratta av hela hjärtat.
En unge som slutar trean, en slutar åttan, en nian, en andra gymnasieåret och en som tar studenten. Så stolt, glad och tacksam för de här barnen som ger så mycket kärlek (och några gråa hår😉)
Såå skönt! Jag har verkligen längtat efter att vara ledig och få styra mina dagar. Att själv få välja i vilken ordning man ska göra saker (nåja nästan iallafall), att gå långpromenad med hundarna, att ta en kopp kaffe på trappan i solen, att dricka ett glas vin i mitt nya fina vinglas, att plocka ur diskmaskinen när jag vill och inte när det behövs för att diskbänken är överfull, att ha tid att plockat iordning i ett skåp i köket, ringa en vän som man inte pratat med på länge, att baka i lugn och ro.
Det är sånt man kan göra när man har sommarlov!
Att ge eller inte ge hundarna medel mot fästingar, det är den stora frågan just nu. Vi har blivit tipsade om en tablett som man ger hunden en gång/säsong. Nu är det så himla mycket fästingar och vi plockar flera varje dag på båda hundarna. Dessutom är Ted ganska svår att ta fästingar på så vi bestämde oss för att prova. Hoppas det är värt det. Är ju egentligen emot att ge läkemedel men risken känns för stor just nu.
Nu är sista dagen på vfu:n här. Känns sorgligt och lite skönt. Jag har trivts väldigt bra på försörjningsstöd. Det har varit mycket lärorikt och tiden har gått väldigt fort. 15 veckor har bara rusat förbi. När jag började var det snöstorm och nu är det högsommarvärme.
Jag har fått lära mig saker som normberäkning, e-info, bistånd, beslut, avslag, journalanteckning, treserva, fullmakt, sekretess, samtycke, handlingsplan, hyresskuld, orosanmälan, kompletteringsbrev, dubbelbeslut, nybesök, etableringsersättning, integrationsstrategi och kostnadsförslag. Det är bara lite av allt man behöver kunna för att kunna jobba på försörjningsstöd. Jag är väldigt imponerad av handläggarna som klarar att hålla allt det här i huvudet.
Jag har tänkt mycket på makt och etik när jag varit på praktiken. Självklart finns det en tydlig makt eftersom handläggaren har hand om klientens ekonomi. Men samtidigt, om klienten gör det som förväntas av hen så har hen rätt att få sitt ekonomiska bistånd. Att följa sin planering med Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan, att lämna in kontoutdrag och underlag för vilka utgifter man har är ungefär vad man behöver göra. Jag är väldigt tacksam för att jag inte behövt söka försörjningsstöd. Men det är bra att det finns om man råkar i ekonomisk knipa.
Nu är i alla fall sista dagen här och jag tar sommarlov. Fick en fin present med choklad och en almanacka av mina handledare. En Indien-inspirerad almanacka! 😀 Så fin!
Ikväll blir det avslutningsafterwork med gänget på försörjningsstöd! Det ska bli så roligt att sitta i solen, äta lite gott och dricka bubbel! 🌞😀
Nu ska jag packa ihop mina grejer och tömma mitt lånekontor.
Tjing!
Att vara familjehem är verkligen det roligaste som finns. En hel del jobb också, såklart, med alla möten med diverse socialtjänster. Det jobbiga uppvägs alla dar i veckan av det fina och härliga. Ett av mina mål som familjehemsmamma är att alla barn i familjen ska känna samma kärlek och tillhörighet oavsett om man är placerad eller infödd. Att alla ska förstå att de behövs för att vår familj ska vara just den här härliga, brokiga familjen. Det jobbar jag med varje dag.
Våra samtalsämnen vid middag är väldigt varierande och behandlar allt möjligt, då menar jag verkligen ALLT möjligt. Högt och lågt!
Härom dagen pratade vi lite om Andreas jobb och att han ibland är på gymnasiet, några av ungdomarna i familjen ser honom där ibland. Vi pratade om hur ungdomar är och vad ungdomar gör. Samtalet gled över på kärlek och därifrån var steget inte långt till sex och plötsligt var vi inne i en diskussion om analsex..
Vid ett annat tillfälle pratade vi om dödstraff och om det borde finnas och isåfall på vilket sätt.
Vi har även pratat om att transplantera organ. Om man kunde transplantera hjärnan, hur skulle man bli då? Skulle man vara som vanligt? Eller skulle man få den andra personens tankar och känslor? Känslor förresten, vart sitter dom? Sitter dom i hjärnan eller någon annanstans i kroppen?
Samtalsämnena runt vårt middagsbord varierar verkligen.
Idag har jag egentid hos frissan. Så skönt! Även om jag älskar att ha huset fullt och att man aldrig känner sig ensam hemma hos oss är det skönt med en stund för sig själv. En stund att slappa och fundera lite över livet. Vilka vändningar livet tar och vilken resa man blir bjuden på.
Två låånga dagar är slut. Men det har varit två väldigt spännande dagar!
Jag har jobbat på konferensen som anordnats på Arenan på Västerviks Resort. Konferensen handlade om hur man skapar nya vägar för livslångt lärande. Campus Västervik, Högskolan Väst och Linnéuniversitetet stod som värdar. Ca 120 personer från skolan, näringslivet och politiken deltog. Mitt jobb har bestått i att registrera alla deltagare och visa dem till rätta. Så himla kul! Lite gott fika har vi fått också. 
Kanske skulle ha satsat på att bli konferensvärdinna istället 😉
Det är tur att det finns fina människor hemma i min familj som ser till att saker och ting flyter även när jag inte är hemma så mycket. Det ger mig en hint om hur det kommer bli när jag åker bort i höst. Det känns både skönt men också lite tråkigt att de klarar sig så bra utan mig. Antar att det är något jag behöver jobba med, känslan av att inte vara behövd. Ska försöka se det som en bra grej att alla i familjen blir mer och mer självständiga. Men lite jobbig är det allt.
Att gå hundpromenad med de två pälsklingarna och plötsligt upptäcka att det luktar Liljekonvaljer och se att de är utslagna i full blom. Att kunna sitta ute i solen, i bikini med datorn i knät och skriva på tentan. Att komma hem och delar av familjen badar i poolen och skrattar av hjärtans lust. Att släppa Ted så han kan få bada i havet och simma som han älskar så mycket. Att få middag serverad när man kommer hem från jobbet. Att vakna utvilad efter en natts ostörd sömn. Att komma till jobbet och kollegorna hälsar glatt på en. Att få ett sms från någon man tycker mycket om. Att cykla utmed en spegelblank Gamlebyvik och titta in mot Västervik som glittrar i solen. Att se hur det jag planterat börjar växa. Det är några små saker som gör mitt liv värt att leva. Jag är så tacksam över allt jag har. En stor och brokig familj. Ett fint hus. Ett gott liv i ett tryggt land.
Eftersom jag är ny på det här med att blogga så måste jag testa en massa så här i början. Har länge tänkt att jag skulle skaffa en blogg och nu har jag äntligen tagit tag i det.
Har varit på superhärlig Kristihimmelsfärdshelg med släkten. Hyrt stuga i Halen utanför Olofström. Många härliga människor, en massa god mat (och vin såklart) och fint väder. Ungarna har badat en massa och vi har umgåtts jättemycket. Älskar verkligen det stället och de människorna!<3 Ska se om jag kan hitta hur jag lägger ut bilder därifrån senare.
Hundarna har varit hos Dogbuddy-hundvakt i Växjö. Det har fungerat jättebra. Fick uppdateringar varje dag om hur det gått och hur de mår.
Har tagit beslutet, beslutet som ska ta mig framåt. Jag har såklart tagit flera sånna beslut tidigare i mitt liv. Men den här gången handlar det om min resa till Indien under hösten 2018. Ett stort beslut för en medelålders tant, att göra 5-veckors fältstudie i Indien. Ett annat stort beslut, att börja blogga om det hela. Antar att den här bloggen kommer handla om allt möjligt 😀
Thanks for joining me!
Good company in a journey makes the way seem shorter. — Izaak Walton
Maddesresa 