Category: Okategoriserade

Idag fick vi en lektion i Indisk matlagning av miss Pouline. Det var väldigt intressant! Vi lagade sabji, poori, chapati och raita. Det var det godaste jag ätit sedan vi kom till Indien. Hoppas vi får receptet så jag kan prova att laga hemma. Miss Pouline sa “Shared cooking i happiness” det är så man gärna lagar mat i Indien, tillsammans. Det får också gärna ta lång tid att laga maten.

Att göra chapati, som vi får ganska ofta till maten är en riktig procedur. Först gör man degen, ganska enkelt, mjöl, salt vatten och olja. Sedan knådar och bankar man degen ganska länge. Detta för att glutentrådarna ska utveckla sig. Sedan formar man degen till bollar stora som golfbollar. Så kavlar man ut dom tunnt, tunnt och sist steker man dem i lite olja. Om man vill göra pori så friterar man dem istället.

Sabji är en gryta med lök, tomater, linser, potatis, chili och en massa goda kryddor.

Raita är en yogurtsås med morötter, lök, gurka och koriander. Allt detta tillsammans blev så gott! Men det tog hela förmiddagen att laga.

Miss Poulines hjälpreda i köket hette förresten Madeleine… Vad är oddsen för det?! Henne var jag ju tvungen att ta en selfie med!

Idag har känslorna kommit ifatt mig och nu är de all over the place. Går omkring med gråten i halsen och tårarna brännande bakom ögonlocken.❤

Den här dagen har tillbringats här på INTACT. Vi har fått en rundtur av rektorn och hon har berättat en hel del om verksamheten. Dagen började med att alla barnen samlades och sjöng en bön. Sedan blev vi välkomnade hit med girlanger som barnen gjort. Tårarna rann nerför kinderna! Alla är så glada och kontaktsökande. Många kramar och high5 blev det. Vi var med på yoga, som de har varje dag, så himla skönt. Väldigt enkel yoga så alla kan hänga med efter egen förmåga, till och med stela gamla tanter med ont i höfterna.

Vi var runt i klassrummen och tittade på när de jobbade med sitt skolarbete. Det var svårt för barnen att koncentrera sig när vi kom in och tittade runt. Men de flesta tyckte det var väldigt roligt. Här går barnen i klasser utifrån deras kunskapsnivå, inte efter ålder. När de har lärt sig tillräckligt mycket får de flytta upp till nästa nivå tills de kommer till den avdelning som lär dem olika skills till exempel sy kort, göra smycken, skruva ihop delar till motorer, rensa spannmål. Allt för att öka chansen till att kunna få ett “riktigt” jobb senare. Det finns även en liten butik här där de säljer produkterna som eleverna har gjort. En del riktigt fina hantverk! Köpte ett par örhängen och några kort. Ska besöka affären igen innan vi åker hem!

Hela tiden när vi går runt på skolan möts vi av skrattande barn som vill kramas. De har verkligen fått möjlighet till ett bra liv. Vi fick veta att barn med funktionshinder anses som en förbannelse här i Indien. De har fått sitt funktionshinder eftersom deras föräldrar har dålig karma. Det anses också att barnen ger dålig karma. HUR KAN MAN TÄNKA SÅ????? Jag trodde att hinduismen var en väldigt god religion som vill snälla saker, gör något bra så ska du få bra tillbaka. Hur kan man då behandla barn med funktionshinder så? De blir i vissa fall dödade för att föräldrarna skäms så mycket för barnet de fått. Då är det bra att det finns organisationer som INTACT där barnen får ett människovärde och blir sedda och får en chans till ett bra liv. Några av barnen är väldigt handikappade och jag tvivlar på att de någonsin kommer få ett jobb eller klara sig själva, men de flesta kommer absolut kunna det. Här jobbar en fysioterapeut också som jobbar och tränar med de barn som har fysiska variationer. Han berättade om olika metoder de har för att träna upp muskler och leder.

Har en sådan värme i hjärtat när jag är här. Skulle vilja göra något för alla här. Vi studenter pratade om att starta en insamling eftersom det alltid saknas pengar. Jag berättar när den är igång så hoppas jag att några av er som läser min blogg vill bidra med en liten slant. mina medstudenter Linnéa och Emelie har förresten också bloggar där de lägger ut om vår resa. De lägger ut bilder också och jag vet att det ligger några på mig där!😜 Gå in och kolla!! linneastenbeerg.blogg.se emeliemaalm.blogg.se

Vaknade tidigt efter en natts djup sömn på hård men skön säng. Det ska nog funka att sova i Indien också. Längtade efter kaffe, dom dricker faktiskt kaffe här också, inte bara te. Men kaffet ska vara med socker och mjölk. Svart kaffe är fattigmanskaffe. De tar det som en förolämpning om man vill ha kaffet svart, de är minsann inga fattiglappar! Men jag vill ju gärna ha mitt kaffe svart så vid en biltur under eftermiddagen stannade vi vid en supermarket och handlade lite, där fanns pulverkaffe och eftersom vi lokaliserat en vattenkokare tänkte vi att vi klarar ju detta själva. Efter lunchen fixade vi kaffe på vårt sätt och satte oss i korridoren för att dricka och prata. Efter en stund kom flickan som jobbar med att servera kaffe och blev mycket förvånad och lite irriterad. Först forstod vi inte varför men fick sedan förklarat att hon trodde någon annan tagit hennes jobb att servera oss kaffe. I fortsättningen får vi nog smyga lite med vårt eget kaffe så hon inte blir besviken på oss.

På förmiddagen var vi bjudna till Bharathidasan University för att medverka vid en föreläsning om äldrevård i Tamil Nadu. Det var intressant men svårt och väldigt surreallistiskt, att sitta som gäster på ett universitet i Indien och lyssna på föreläsning som till hälften hölls på tamil. Dessutom är deras engelska rätt knackig. Men det var intressant att se hur det kan gå till.

Tog ut pengar för att betala hyran och handla frukt på hemvägen

1 stor ananas

1 granatäpple

1 klase bananer

2 clementiner (som jag inte visste var clementiner förrän jag smakade dom)

För 20 spänn!

Eftermiddagen tillbringades med Thomas, han förklarade lite mer om organisationen och tipsade om personer att prata med när det gäller våra fältstudier. Han tipsade även om ställen att besöka när vi är här. Ett hotell som har en utomhuspool där vi kan bada, en restaurang där man kan dricka öl till maten, ett tempel som är omgivet av en marknad, ett shoppingcenter som har prisvärda saker. Vi får se hur mycket vi hinner med.

Vi har även hälsat på Intacts hästar, som används till ridterapin.

Universitetet

Jag och 30 000 spänn😱

Undrar om man kan sova till det här ljudet inatt?..

Vilken märklig känsla! Åkte från Sverige igår 18.20 och landade i Indien idag 14.15

Såg våra väskor när vi var på väg in i planet, hoppas de inte glöms bort bara..

Mellanlanda i London och snabbt ta oss till nästa flyg. Inte svårt att hitta men så himla stort att det tog lång tid ändå. Nattflyg till Colombo, Sri Lanka. En nätt tur på 10.5 timme. Nästan omöjligt att sova men några småstunder fick jag ihop. Tur att man kan kolla på film tills ögonen faller ihop.

Maten på flyget var jättegod. Ris och kyckling med svinstarka bönor.

Väl framme i Colombo var det kort om tid så vi fick skynda oss. Inga problem men bråttom. Och varmt!

Så sista flyget.

Framme i Tiruchirapalli! Fylla i nåt inresepapper, som var krångligt, bli kontrollerade av visumtjänsteman. Till slut blev vi godkända och fick gå igenom säkerhetskontrollen på väg mot väskorna. Så hittade vi mr. Thomas Ebenezer som är grundare och föreståndare för Intact Specialschool. En lugn resa genom Trichys bakgator. Så exotiskt att se kossorna gå lösa på gatorna.

Mr Ebenezer berättade att kossorna går hem på kvällen och kommer tillbaka på morgonen. Märkligt. Vilka kontraster! Inte bara att det är vänstertrafik utan allt, hundar, getter och höns mitt i vägen. Matlagning vid sidan av vägen. Motorcyklar som far fram hur som helst.

Har nu installerat oss i våra rum. Fått en massa information så det går runt i skallen. Vi ska bo på internatskolan där barnen går. Korridorerna fulla av skrattande barn som tar hand om varandra själva. Om jag har förstått rätt så klarar sig de barn som är över 14 år själva, utan personal. De barn som är lite mer högfungerande tar hand om de som funkar lite sämre. En väldigt fin sak här är att några föredetta elever stannat kvar och blivit anställda. En kille sköter grinden, en tjej serverar kaffe en anna tjej serverar maten till oss. Syftet är att de ska träna för att så småningom förhoppningsvis få ett riktigt jobb ute i samhället. Nu ska vi strax få middag, klockan är 19.30 här. Vi ligger tre och en halv timme framåt i tiden så här är det mörkt nu. Mörkt, varmklibbigt och myggigt!

Shit shit shit!! Nu är dagen här! Dagen som jag väntat på så länge. Idag lyfter planet för att ta mig på mitt livs resa. Tog farväl av hemmet, och de kära som bor där, i lördags. Många tårar och mycket smärta! Det jobbigaste jag gjort på mycket länge! Skrev tentan och när jag kom till bilen låg denna fina lapp där, tårarna forsade igen!

Nu har jag tillbringat några dagar i Uppsala hos Edvin och Amanda i deras nya lägenhet. Såå mysigt att få hänga med dom! Tog en härlig promenad utmed Fyrisån.

Nu har jag skickat in första delen på uppgiften till min handledare. Svårt att komma på en vettig problemformulering när jag inte har en aning om vad jag vill undersöka när jag kommer dit. Nåja jag skrev ihop nåt om att jag vill ta reda på om det är någon skillnad på att vara mamma till en funktionshindrad flicka eller pojke och om det är skillnad på vilken hjälp en kan få beroende på om en har pojke eller flicka. Så svårt att tänka klart, så mycket olika saker jag är sugen på att veta mer om. Det får ju inte bli för stort arbete heller.

Just nu är mitt största bekymmer hur jag ska få igen min resväska… antar att jag inte kan tejpa ihop den. Får försöka vika ordentligt 😝

Ska försöka få ordning på fjärilarna i magen samtidigt som jag får besked från Västervik att Linnéa och Emelie är på väg till Arlanda nu! 😱

Jaha, då var väskan nästan färdigpackad. Undrar hur mycket jag glömt, och undrar om jag kommer behöva allt jag packat ner?

Imorgon börjar första etappen på resan, Uppsala, för att hälsa på sonen med sambo innan resan fortsätter.

Men innan det, imorgon bitti, ska en styck salstenta i “Ledarskap i Socialt arbete” skrivas. Har verkligen inte prioriterat den här kursen så nu gäller det att hålla tummarna att det jag lärt mig är det som behövs på tentan!

Har haft en supermysig kväll med delar av familjen. Ätit gott, spelat spel och umgåtts. Så nu säger jag god natt till sista dagen hemma, imorgon lämnar jag Västervik för en månad.

Shit! Nu är visumansökan ifylld och ivägskickad. Känns jäkligt scarry! Jag har gått igenom den typ 1000 gånger och kollat allt men det är ändå läskigt, tänk om jag missat nåt och inte får visum! 😱 Nåja, det är hur eller hur gjort och det var ändå ganska smidigt att göra det på nätet. Nytt foto taget också 😫😃

Så nu är det bara att hålla tummarna!!!

Ojojoj! Vilken sommar vi haft! Och den verkar bara fortsätta och fortsätta.. Började sommaren med att vara ledig i fem veckor. Så skönt att ladda om och komma ifatt med en massa som blivit liggande. Som att städa ur skåpet under diskbänken eller groventrén.

Sedan följde fem veckors jobb. Återigen på Egehem, nu vet jag en gång för alla att det inte är något för mig att jobba på behandlingshem för tonårstjejer med självskadebetéende. Har ändå haft en helt okej arbetsperiod. Kollegor är verkligen a och o när man jobbar där. Gjort en ny bekantskap, Nor, en helt fantastisk tjej som har ett hjärta av guld och ett lika fint utseende. Hoppas jag får möjlighet att ha henne i min närhet lång tid framöver. Eftersom hon också pluggar till socialpedagog borde vi ses lite då och då.

Annars har det varit en händelserik sommar på flera sätt. Studenter x2, besök i Halenstugorna, midsommar med Anna och Bamse från Karlstad och en massa andra fina människor, en sambo på utflykt till Island, en dotter och svärson på utflykt till Polen, ett fotbolls-vm avklarat, två rum renoverade, en Agnes med lillebror på besök (deras mamma och pappa var också med!), en son och svärdotter som flyttat till Uppsala, en resa till Göteborg med Lisebergsbesök och många åkattraktioner, en födelsedag firad med alla mina sex barn (Tack Andreas för att du fixade till och bjöd in dem alla!), ungdomar som jobbat flitigt, 80-talsparty i Slottsruinen (en av sommarens roligaste kvällar med Karin och Ewa), en svärson på besök, festa bland ungdomar på Löga beachparty (men vi var för gamla så vi avslutade kvällen på Slottsholmen istället), tvådagars fotbollscup i Krokek, kusinmys i Jursla, en hel del båtåkande och massa badande i den sköna värmen, ny telefon inköpt. Och än är det inte slut!

Nu är jag äntligen ledig igen, tre veckor innan skolan börjar. Sista året! Känns helt overkligt! I vår är det vi som skriver C-uppsats. Har beställt böcker för femtonhundra kronor…. Blir så trött, men förhoppningsvis kan jag sälja dem sedan. Det är så himla mycket att läsa, flera artiklar på engelska och flera böcker. Det är väldigt intressant! Den här första kursen handlar om ledarskap i socialt arbete.

Nu är biljetterna till Indien beställda och betalda. 2/10-30/10 blir det. Nu börjar det hända på allvar. Har även tagit tag i det där med vaccinering. Förhoppningsvis är det inte så mycket som behövs. Kanske bara spruta mot Japansk hjärnhinneinflammation. Är så taggad men också helt livrädd! Vill börja packa nu meddetsamma men också gå och gömma mig och inte komma fram förrän fältstudiekursen är avslutad. Hur ska mitt hjärta klara av att vara borta så länge från mina kära? Får många förmaningar om att akta mig för div. ormar och spindlar. Jag vill verkligen inte stöta på en orm! Är så spänd på hur det kommer vara att komma dit. Hur ser staden ut? Hur är människorna vi kommer ha kontakt med? Hur ser rummet ut som vi får bo i? Badrummet? Finns det dusch? Eller får man tvätta sig i en balja? Toan? Är det ett hål i golvet? Hoppas isåfall att man slipper bli magsjuk! Jag fattar att det inte kommer vara som vår svenska standard eftersom det är ett fattigt område vi ska till.

Vilken dag! Känslomässig bergochdalbana. Ena sekunden är man glad och skrattar lyckligt, nästa sekund far man ner i en brunn av tårar, både glada och sorgsna, för att efter en stund ta sig upp igen och skratta av hela hjärtat.

En unge som slutar trean, en slutar åttan, en nian, en andra gymnasieåret och en som tar studenten. Så stolt, glad och tacksam för de här barnen som ger så mycket kärlek (och några gråa hår😉)

Såå skönt! Jag har verkligen längtat efter att vara ledig och få styra mina dagar. Att själv få välja i vilken ordning man ska göra saker (nåja nästan iallafall), att gå långpromenad med hundarna, att ta en kopp kaffe på trappan i solen, att dricka ett glas vin i mitt nya fina vinglas, att plocka ur diskmaskinen när jag vill och inte när det behövs för att diskbänken är överfull, att ha tid att plockat iordning i ett skåp i köket, ringa en vän som man inte pratat med på länge, att baka i lugn och ro.

Det är sånt man kan göra när man har sommarlov!

Att ge eller inte ge hundarna medel mot fästingar, det är den stora frågan just nu. Vi har blivit tipsade om en tablett som man ger hunden en gång/säsong. Nu är det så himla mycket fästingar och vi plockar flera varje dag på båda hundarna. Dessutom är Ted ganska svår att ta fästingar på så vi bestämde oss för att prova. Hoppas det är värt det. Är ju egentligen emot att ge läkemedel men risken känns för stor just nu.