Author: Madde Hegestig (f.d. Wretman)

Det var inte så här det skulle bli! Det var inte så här det var tänkt. Jag vet att du sagt att du skulle dö ung, men det är inte rätt!

Den där dagen för några månader sedan då vi fick höra att du åkt i ilfart till sjukhuset i Linköping var en ofattbar mardröm.

Dagarna gick, du blev lite bättre, sedan sämre för att bli lite bättre igen. Vi slängdes mellan hopp och förtvivlan. Blodförgiftning, cellgifter och tappat hår blev din vardag. Vår vardag fortsatte som vanligt. Så orättvist! Det finns inget vi kunde göra, så maktlösa.

Jag ska minnas våra vinkvällar. Våra middagar. Våra dansnätter i vardagsrummet. Våra djupa samtal. Våra fikastunder. Våra semesterresor. Jag ska föralltid minnas dina gapskratt och ditt vackra ansikte. Fina Linda!

Nu sitter jag här med tårarna rinnande ner för kinderna och tänker att himlen fått en ny stjärna. En starkt lysande stjärna som skrattar högt och mycket.

Jag ska föralltid minnas dig min fina svägerska!

Det var et relativt enkelt val att ta Andreas efternamn när vi gifte oss. Men det är betydligt klurigare att genomföra. Eller, själva namnbytet hos skatteverket var ju en baggis. Fylla i, kolla rättstavning och skicka in. Två dagar senare kom bekräftelsen på att namnbytet var genomfört. Hegestig heter jag numera.

Det var då det började. Ändra mailadress och alla inlogg på jobbet. Göra nytt körkort. Ändra på gymet. Än idag, ett halvår senare kommer det fortfarande post och mail i mitt gamla namn. Mail förresten, det går ju inte att ändra mailadress när en har gmail. Nån som vet hur en gör? Ska jag behöva göra en ny? Jobbigt!

Annars rusar livet i hög fart vidare. Två nya familjehemsbarn har flyttat in. Så himla roligt! Än en gång ställs jag inför hur fantastiska barn är. Trots utsatthet och trauman lär de sig så mycket och hittar strategier för att hantera dagarna på bästa sätt. Går från klarhet till klarhet!

Så har jag äntligen blivit med växthus! Som jag längtat. Vi köpte ett billigt, 5kvm stort, för att testa. Vill ju att det ska bli varmare nu så jag kan flytta ut mina fönstersådder. I samband med detta skapade jag ett nytt Insta-konto där jag tänker posta inlägg om odling och trädgård. @min_lyckas_odling Följ gärna!

Den sjukaste dagen jag varit med om, men också en av de allra bästa!

Vi skulle ha lite semester i Halenstugan utanför Olofström. Detta är vår favoritplats på jorden! Vi hade tillbringat några dagar hemma hos mamma och Johnny innan vi skulle installera oss i stugan. Min bror Christian och hans familj, Emma, Elias, Edvin, Amanda och Alva skulle också vara med. Som vi längtat!!

När jag fyllde år fick jag en “makeover” på Salong Vacker i Olofström och denna skulle visst ske just den här dagen. Jag ville egentligen inte slösa tid med att sitta på en salong på årets varmaste dag, nåja, i ärlighetens namn är ju lite ompyssling ganska skönt så det var bara att kliva in på salongen och låta Mia ta hand om mig. Ansiktsbehandling, håret upprullat på spolar, nya naglar, make-up, håruppsättning. Hon gick all in kan en säga. Eftersom vi planerat att ha finmiddag den kvällen tänkte jag inte så mycket på detta (trög). Mamma kom och hämtade mig och vi åkte upp till stugan. Där väntade mitt livs chock!!

När jag klev ur bilen började “Marry you” med Bruno Mars att spelas. Andreas kommer gående över planen iklädd den doti som jag köpte till honom när jag var i Indien, och turban. Jag noterade att det också kom en massa andra människor över gårdsplanen, en kär familjehemsdotter, Andreas mamma, även hans syster med familj, Johnnys son med sambo, Andras bästa vän Mattias. Det trillade fram ca 25 personer från baksidan av huset.

Jag svarade självklart JA och då kommer chock nr. 2. Vi skulle gifta oss direkt, där och då. Barnen kom med brudbukett och bröllopsklänning och allt! Tårarna sprutade!

Hur har han kunnat planera och få allt detta att gå i lås? Det kan bero på att jag är så otroligt trög att jag inte såg tecknena trots att de var rakt framför näsan på mig… Han har ju också fått väldigt mycket hjälp av vår närmsta familj.

Så det var bara att göra sig iordning för efter ca en timma skulle kommunalrådet dyka upp för att viga oss!

Resten av kvällen är ett enda virrvarr av kärlek, tårar och lycka 😍🥰❤

Den bästa dagen ever! Är så glad och tacksam att jag ficka vara med om detta med så många fina människor!

Kram från fru Hegestig!😍

Lång resa fram till semestern. Vi hade en resa till Grekland bokad. Det blev ju inget, såklart. Istället valde vi att byta panel på en sida av huset, vi tog den lätta 😄 Så var den semesterveckan slut.

Nåja, tre veckors jobb sedan semester igen. Men det känns så långt!! Är inne på sista dagarna innan den långa (tre veckor) semestern nu. Jobbigt att gå till jobbet när resten av familjen är lediga och ligger kvar i sängen. Jag är inte missunsam men väldigt avundsjuk!

Det har varit en, minst sagt, ovanlig vår. Mycket har blivit inställt för oss som för många andra. Jag är inte särskilt rädd för att drabbas. Jag är inte en som brukar oroa mig så mycket. Men när jag tänker på hur det är runt om i världen, där folk drabbas i massor. Där det är lockdown och folk inte får gå ut. Då får jag lite dåligt samvete, för att jag är besviken över att vår utlandsresa blev inställd, eller att vår släktträff blev inställd. Jag skriver dagligen med en kvinna i Indien. Hon jobbar på en internatskola för barn med funktionshinder. De har det fruktansvärt! Nåja, det är en situation som jag inte kan påverka. Jag kan bara ta mitt ansvar, hålla avstånd, tvätta händerna, inte träffa folk om jag är sjuk och så vidare.

Vi står i startgroparna för att ta emot ett barn till. Vi har pratat med några kommuner som är intresserade av att placera hos oss. Det är så spännande! Vad blir det för barn och hur kommer vår familj att påverkas? Det vet vi ju inget om än så länge. Det är verkligen en sådan häftig möjlighet att få hjälpa någon. Nu när det bara är Alexander som är placerad finns det både plats och gott om tid för att hjälp ett barn. Jag önskar bara att det går fort, jag gillar inte att trampa vatten och vänta.

Så nu ska jag ladda för de sista trötta dagarn på jobbet innan skön semester!

Sorgen ligger fortfarande tät i familjen. Men att få fira en dotter som fyller 18 år med att gå på Pinchos är ganska bra medicin.

Det är en konstig känsla när barnen blir myndiga. Jag blir lite sentimental och minns gärna tillbaka på åren som gått när något av barnen fyller år. Tur att det är några barn kvar i familjen som inte är 18 än!

Dagen började ju som sig bör med frukost på sängen och skönsång. Sedan gick alla till sina respektive engagemang för att sedan mötas upp på Pinchos enligt födelsedagsbarnets önskemål. Även på Pinchos blev hon utsatt för skönsång av personalen. Kul!

Kvällen avslutades med chokladtårta och mysig film hemma. Filmen vi såg heter “Instant family” och handlar om hur ett familjehem blir till. Riktigt bra film med hög igenkänning för oss!

Den här dagen började med att vi äntligen bokade vår resa som vi så länge planerat. Midsommar firas på Zakynthos i Grekland!!!😱 Såå glad att det gick att få med hela familjen! Vi fick boka gruppresa eftersom vi är 11 styckna som åker! Alla barn med respektive!❤

Nu återstår att fixa hundvakt. Någon som är sugen? Ted har verkligen lugnat sig på alla sätt. Han är väldigt lättpromenerad för att vara så stor och stark som han är.

En vecka, en vecka av sorg.

Förra fredan fick vi ta det jobbiga beslutet att avliva en av våra hundar. Såå jobbigt! Det är det enda anledningen till varför jag inte vill ha djur egentligen.

Vår Gizzmo har funnits i familjen i nästan 8 år, han var 5 när jag hämtade honom. Världens mysigaste och hungrigaste hund.

Han åt allt han kom över. Som den gången när vi skulle vara borta över helgen och Edvin och Amanda skulle vara hundvakt. Jag hade handlat ingredienser till varm smörgåstårta som Edvin bett om. Hönökakorna låg längst in på bänken! När vi checkat in på hotellet ringde Edvin och undrade om jag hade handlat eller om de skulle göra detta själva? Jag informerade om att brödet låg på bänken i köket. Edvin klargjorde att det fanns inget bröd där! Efter en stunds förklarande och suckande från en otålig mamma såg Edvin en trasig påse på köksgolvet. Lilla Gizzmo hade på något sätt tagit sig upp på bänken och käkat upp hela påsens innehåll. Han behövde ingen kvällsmat den kvällen…

Eller som när Andreas pappa skulle vara hundvakt och Gizzmo käkade upp ett kilo smör som Bosse lagt på bänken. Inte svårt att förstå att han bajsade på sig och kräktes hela kvällen sedan…

Hans favoritsysselsättning när han var ute i trädgården var att gå in under huset och leta kattbajs, Smaskens… Vi fick verkligen ha koll på honom!

Inventera papperskorgar var också roligt tyckte Gizzmo. Alva hade vid ett tillfälle slängt pappret till en chokladkaka som hon ätit i papperskorgen i hennes rum. Gott sa Gizzmo och Alva fick panik eftersom det fanns lite chokladkladd kvar på pappret, hon trodde han skulle dö eftersom choklad kan vara farligt för hundar. Jag googlade och hittade information om att mjölkchoklad i små mängder inte innebär någon akut livsfara, så vi hade honom under uppsikt de närmsta timmarna och han visade inga tecken på att må dåligt. Tvärt om, han gillade uppmärksamheten!

Gizzmo var så lätt att tycka om! Även de som var hundrädda brukade kunna tolerera honom. Lugn och pålitlig. Till och med ganska små barn (självklart tillsammans med vuxen) kunde gå på promenad med honom eftersom han aldrig drog eller sprang i förväg.

Så fin och snäll. Den vänligaste hund jag träffat! Älskade att gosa. Satte man sig i soffan och la en filt över benen kom han alltid och la sig nära.

Men nu är han alltså borta. Han var relativt gammal, 12 år. Veterinären sa att hans krämpor berodde på ålderdom. Eventuellt kunde det gå att medicinera ett tag men med tanke på att mediciner kan slå ut magen kändes det snällare att låta honom sluta sitt liv utan att behöva ha ont! Tårarna rann och snyftningarna visste inga gränser. Det gör så ont att behöva ta detta beslut. Nu lever han kvar i våra minnen. Hundhimlen har fått en ny ängel!

Alltid saknad, aldrig glömd! ❤

Jaha, då har allvaret börjat. Jag har börjat jobba! Det vill säga jag fortsätter på min anställning som Behandlare på Familjeenheten i Västerviks kommun. Det känns verkligen som att det här jobbet är mitt drömjobb och att det var det här jobbet hela min utbildning strävade mot. Jag är så glad, stolt och tacksam över att det blev så här!

Nu är alltså semestern slut för mig och även om jag känner mig taggad och sugen på att jobba känns det lite tråkigt att familjen har sommarlov (vissa av ungdomarna har ju sommarjobb men ändå..) och kan stanna kvar i sängen när jag måste kliva upp. Det ger mig visserligen tid att börja ta tag i mitt liv igen. Jag har gått upp i vikt och slöat till mig under det här senast halvåret. Nu börjar jag med morgonpromenader och cykel till jobbet. Det är i alla fall en början. Nästa vecka börjar gymträningen igen.

Som jag skrev i tidigare inlägg har den här våren varit den värsta och typ härligaste perioden i mitt liv. Tur att jag haft Linnéa vid min sida annars hade det inte blivit nån c-uppsats och då ingen examen.

Andreas har ju också varit ovärderlig! Utan honom hade hela mitt liv varit i spillror. Och barnen så klart! Vad hade jag gjort utan dom? Alldeles ensam och alldeles sönderstressad hade jag nog varit.

Nu är alltså utbildningen klar och allt är godkänt. Examensbeviset har kommit och Jag kan nu titulera mig Socialpedagog. Det trodde jag aldrig för 10 år sedan!

Livet rusar på. Vi har vårt familjehem och våra hundar. Hoppas kunna utöka familjehemmet lite nu när äldsta tjejens placering avslutats. Att leva i ett familjehem är inte bara en dans på rosor men det är otroligt givande och väldigt utvecklande. Jag önskar att fler hade viljan och möjligheten att göra det. Jag undrar varför så många inte vill eller tror dom kan ha familjehem? Det är klart att det krävs lite extra av familjen, det blir ju en del möten och sånt. Men ändå, jag har ju förmånen att ha provat både att ha biologisk kärnfamilj och en brokig storfamilj från olika kulturer. Den brokiga, stora och härliga familj jag lever i nu är den bästa! Jag menar att om en vill så går det. Självklart hade jag önskat att jag hade min äldsta barn närmare så jag kunde få träffa dom lite lättare, men sånt är ju livet.. Det blir nog enklare nu när jag “bara” ska jobba heltid.

På frågan vad jag skulle kunna skriva om på min blogg fanns det önskemål från några familjemedlemmar att jag skulle skriva om hur livet med våra hundar är. Jag tror det får bli ett eget inlägg, det händer så mycket och är så intensivt.

• 

Jag skulle också vilja skriva om saker som betyder nåt, mänskliga rättigheter, politik, miljön, eller såna viktiga saker. Jag vet bara inte tillräckligt mycket om dessa ämnen för att kunna skriva hela inlägg om dem. Om alla delade med sig och var rädda om det de har och varandra skulle världen se bättre ut. Något som jag däremot vet en del om är hur det är att vara förälder. Det är mitt livs största och viktigaste uppgift och jag lär mig hela tiden. Det viktigaste rådet jag ger föräldrarna jag möter på jobbet är att vara ödmjuk inför att man alltid kan bli en bättre version av sig själv. Och att inte slå på sig själv om en upptäcker att en gjort “fel”. Jag gillar verkligen att inte se det som fel utan som lärsituationer. Blir det tokigt får jag fundera över hur jag kunde gjort istället och försöka göra annorlunda nästa gång. Ett annat tips som kan vara användbart i livet med barn är att förbereda. Att som förälder vara lite aktiv i tanken när problemsituationer dyker upp, är det en situation som brukar bli till en konflikt kan förberedelse vara nyckeln. Handlar det om att barnet har svårt att avsluta sitt dataspel när maten är klar, förbered barnet en stund innan maten är klar. En kan prova att säga “Maten är klar om 10 minuter, då vill jag att du stänger av ditt spel och kommer och äter med oss. Du kan fortsätta spela efter maten”. Jag upplever att även den mest inbitna spelaren kan tänka sig att komma till matbordet då. Den typen av situationer är väldigt vanliga konfliktsituationer, hemma hos oss och hos många andra familjer också. Det är en annan sak som en kan tänka på när det uppstår grejer som är svåra eller jobbiga i familjen, vi är inte ensamma! Det mesta som händer har hänt någon annan också. Om en vågar fråga så finns det alltid någon som har varit med om något liknande och kanske har en lösning.

Om det bland läsarna finns någon som har önskemål om ämnen är det bara att slänga iväg en kommentar så ska jag se om jag kan få till ett intressant inlägg.

Tack för att du läser!! 

Jaha, så är dagen här! Dagen då jag avslutar min utbildning. Tre år på högskola är till enda! Hur gick det till?

Att skriva uppsats tillsammans med Linnéa har varit otroligt skönt. Vi har kompletterat varandra väldigt bra. Nu har vi varit i Trollhättan och opponerat. Så nervöst och högtidligt att vara på Högskolan Väst och opponera och försvara vår uppsats men det gick bra. Faktiskt inga stora eller svåra saker att rätta till, tror att vi kommer klara dem. Det känns så läskigt att lämna in vårt arbete för sista gången. Så slutgiltigt.. Innan, när jag fått omtenta, har det alltid funnits tid kvar att rätta till eftersom jag haft skoltid kvar, men nu.. Ja, du förstår säkert hur jag menar. En annan sak som är rolig men läskig är att det är många som sagt att de vill läsa vår uppsats. Så det blir att skicka ut den när den är klar!

Så har vi klarat av avslutningslunch och klassfest också. Och vilken fest det blev! Alla var på strålande humör trots att regnet valde att ösa ner precis när vi skulle äta. Känner en stor sorg över att inte få hänga med mina fina klasskamrater mer. Hoppas vi kan hålla det vi bestämde, att ses en dag varje år!

Nästa vecka är det student. Kul att få fixa lite sånt också! Så skönt för barnen med sommarlov! Och skönt för mig med semester! Känns som jag kommer ägna de första dagarna åt att sova. Såå trött!

Längtar verkligen efter sommar och ledighet! Lata dagar i solen, läsa egenvald bok, dricka drinkar, grilla, umgås med härliga människor! Baka, laga god mat, fixa fest! Längtar! Den enda semesterresan vi har inplanerad är en tripp till Ullared! De flesta i familjen har aldrig varit där så det var jag tvungen att fixa till. Bo i stuga och mysa i varuhuset! 🙂 Hundarna får bo på hundhotell utanför Eksjö under tiden. Det passar bra eftersom vi kan lämna och hämta dom på vägen. Det är nackdelen när vi har en monsterhund på nästan 60kg. Inte vem som helst som vill och kan ta hand om honom. Men pensionat eller hotell funkar ju.

Den här våren kommer gå till historien! Den kommer gå till historien som den tröttaste någonsin. Jag fattar inte hur jag ska ta mig igenom detta.

Tips mottages tacksamt!

Vägrar säga att jag tagit mig vatten över huvudet! Jag ska klara det! Andra har klarat värre saker så jag ska också komma ut hel på andra sidan!💪

Att jobba 50% och plugga 100% kändes som en bra idé innan jag började. Jag vill ju göra ett bra jobb på båda ställena.
Det är mycket att göra och kraven är höga. Högst krav sätter jag nog på mig själv men viljan att göra ett bra jobb är så stark. 😇

Nu är det bara några månader kvar i skolan. Det är både skönt och skrämmande. Ska jag kunna allt som jag borde lärt mig nu? Hur omsätter jag det i praktiken? Får hjärtklappning när jag tänker på vilket ansvar jag har i jobbet. Tur att jag har toppenkollegor som kan hjälpa till.

Hela livet rusar. Det är så mycket jag skulle vilja göra, så många människor jag skulle vilja träffa och finnas för. Men dygnet har bara 24 timmar så jag får planera väl.

Just nu ser mina dagar ut så här: kliver upp vid 6-tiden, fixar frukost. Åker hemifrån vid 7.30 ungefär, antingen till skolan eller jobbet. Pluggar/jobbar till 16 eller 17. Hem till dukat bord (tack världens bäste Andreas!) Äter och sätter mig sedan vid datorn för att plugga en stund till. 20.30 är det dags att gonatta Alexander, då stänger jag av datorn, borstar tänderna och säger gonatt. Ligger i sängen från 20.45, får en stund att prata ostört med Andreas, dagens viktigaste tid. Släcker vid 22 och somnar som en stock!

Förstår inte hur jag hade klarat detta om inte Andreas varit hemma och fixat allt annat. Är så tacksam men också fylld av dåligt samvete. Nästan ingen tid på vardagarna att bara vara och umgås med familjen, tar jag ledigt från pluggandet ligger jag efter och får jobba ännu hårdare nästa dag.

På lördagar har jag helt ledigt. Då öppnar jag ingen skolbok. Vill bara umgås med familjen och slappa. Jag längtar tills skolan är slut! Så jag kan styra min lediga tid mer. Hinna träna, hinna umgås med familj och vänner, hinna baka, hinna… så mycket jag skulle vilja göra och så många jag vill träffa. Bara att ta en fika på stan med en kär vän, jag vet inte när det hände senast.

Nu ska jag sluta klaga! Jag har själv tagit på mig detta! Och jag har det verkligen bra, egentligen! Har en fantstisk familj som tar emot mig med öppna armar när jag kommer hem och är trött och sur. Har den bästa mannen i hela världen, som tar hand om mig och hela familjen. Jag har verkligen tur! Tur som har fått mitt drömjobb! Tur som har så fantastiska människor omkring mig! Tur som är frisk och mår bra, trots att jag klagar.

Jag har också massor att se fram emot. Åka till Uppsala och fira Edvin som fyller 20 år, skriva C-uppsats med världens bästa Linnéa, åka på planeringsdagar med världens bästa kollegor, fira påsk med storfamiljen, träffa härliga vänner, fira våren i Halen med underbara släktingar, ta examen, fira student. Men först ska jag mysa med mina tjejer på lördag. Då blir det mat, vin och sh’bam i köket, som i gamla tider. Lääängtar!😍

Ja, vad ska jag säga?! Min resa bara fortsätter och fortsätter. Det är tre månader sedan jag kom hem från Indien. Fattar inte att tiden går så fort! Det gäller att fylla dagarna med liv, så det inte bara blir en massa dagar i livet. Om du förstår vad jag menar. Jag längtar tillbaka till Indien, skulle så gärna vilja visa familjen allt det som jag upplevt.

Livet fortsätter i raketfart! Har nu börjat sista terminen på min utbildning. Är så taggad på att börja skriva C-uppsats! Men det är några svåra kortkurser att klara av innan. Ska skriva tillsammans med Linnéa, det är jag så glad över! Vi har bestämt oss för att skriva om “Hemmasittare” elever som är långvarigt borta från skolan. Om någon har information eller erfarenheter av detta får ni gärna höra av er!

Jag satt en dag i höstas och tittade på arbetsförmedlingens app. Familjeenheten sökte en socialpedagog till sitt bahandlarteam. Jag tänkte, lite wild and crazy, att jag söker fast jag inte är klar med mina studier. Fick komma på intervju och till slut fick jag jobbet! Trots att jag inte är klar! Tänk att de tyckte att jag var så bra att de ville ge mig en anställning direkt, inte ens provanställning!😱 Hoppas nu att jag kan bevisa att de inte gjort bort sig. Jag började min anställning i början av januari!!!😁👏👏

En stor fråga innan jag tackade ja till tjänsten var ju hur vi som familj skulle klara av att jag pluggar heltid och jobbar halvtid. Det löstes genom att Andreas, som var ruskigt trött på sitt jobb, sa upp sig för att vara hemma på heltid och ta hand om oss. Så jäkla lyxigt! Varje dag när jag kommer hem är maten klar, hundarna rastade, tvätten tvättad, läxorna gjorda och allt annat som hör till, är fixat. Jag fattar inte hur bra jag har det!💗

Så nu fortsätter jag min resa framåt och uppåt. Sluttampen på skolan, början på världens roligaste jobb, föräldrakurserna fortsätter, planen för familjen fortsätter växa. Det enda som stannat av är min träning… Hittar inte riktigt inspiration till det just nu. Men jag vet att det kommer! 💪

Livet är verkligen underbart!😍❤