Allvaret

Jaha, då har allvaret börjat. Jag har börjat jobba! Det vill säga jag fortsätter på min anställning som Behandlare på Familjeenheten i Västerviks kommun. Det känns verkligen som att det här jobbet är mitt drömjobb och att det var det här jobbet hela min utbildning strävade mot. Jag är så glad, stolt och tacksam över att det blev så här!

Nu är alltså semestern slut för mig och även om jag känner mig taggad och sugen på att jobba känns det lite tråkigt att familjen har sommarlov (vissa av ungdomarna har ju sommarjobb men ändå..) och kan stanna kvar i sängen när jag måste kliva upp. Det ger mig visserligen tid att börja ta tag i mitt liv igen. Jag har gått upp i vikt och slöat till mig under det här senast halvåret. Nu börjar jag med morgonpromenader och cykel till jobbet. Det är i alla fall en början. Nästa vecka börjar gymträningen igen.

Som jag skrev i tidigare inlägg har den här våren varit den värsta och typ härligaste perioden i mitt liv. Tur att jag haft Linnéa vid min sida annars hade det inte blivit nån c-uppsats och då ingen examen.

Andreas har ju också varit ovärderlig! Utan honom hade hela mitt liv varit i spillror. Och barnen så klart! Vad hade jag gjort utan dom? Alldeles ensam och alldeles sönderstressad hade jag nog varit.

Nu är alltså utbildningen klar och allt är godkänt. Examensbeviset har kommit och Jag kan nu titulera mig Socialpedagog. Det trodde jag aldrig för 10 år sedan!

Livet rusar på. Vi har vårt familjehem och våra hundar. Hoppas kunna utöka familjehemmet lite nu när äldsta tjejens placering avslutats. Att leva i ett familjehem är inte bara en dans på rosor men det är otroligt givande och väldigt utvecklande. Jag önskar att fler hade viljan och möjligheten att göra det. Jag undrar varför så många inte vill eller tror dom kan ha familjehem? Det är klart att det krävs lite extra av familjen, det blir ju en del möten och sånt. Men ändå, jag har ju förmånen att ha provat både att ha biologisk kärnfamilj och en brokig storfamilj från olika kulturer. Den brokiga, stora och härliga familj jag lever i nu är den bästa! Jag menar att om en vill så går det. Självklart hade jag önskat att jag hade min äldsta barn närmare så jag kunde få träffa dom lite lättare, men sånt är ju livet.. Det blir nog enklare nu när jag “bara” ska jobba heltid.

På frågan vad jag skulle kunna skriva om på min blogg fanns det önskemål från några familjemedlemmar att jag skulle skriva om hur livet med våra hundar är. Jag tror det får bli ett eget inlägg, det händer så mycket och är så intensivt.

Jag skulle också vilja skriva om saker som betyder nåt, mänskliga rättigheter, politik, miljön, eller såna viktiga saker. Jag vet bara inte tillräckligt mycket om dessa ämnen för att kunna skriva hela inlägg om dem. Om alla delade med sig och var rädda om det de har och varandra skulle världen se bättre ut. Något som jag däremot vet en del om är hur det är att vara förälder. Det är mitt livs största och viktigaste uppgift och jag lär mig hela tiden. Det viktigaste rådet jag ger föräldrarna jag möter på jobbet är att vara ödmjuk inför att man alltid kan bli en bättre version av sig själv. Och att inte slå på sig själv om en upptäcker att en gjort “fel”. Jag gillar verkligen att inte se det som fel utan som lärsituationer. Blir det tokigt får jag fundera över hur jag kunde gjort istället och försöka göra annorlunda nästa gång. Ett annat tips som kan vara användbart i livet med barn är att förbereda. Att som förälder vara lite aktiv i tanken när problemsituationer dyker upp, är det en situation som brukar bli till en konflikt kan förberedelse vara nyckeln. Handlar det om att barnet har svårt att avsluta sitt dataspel när maten är klar, förbered barnet en stund innan maten är klar. En kan prova att säga “Maten är klar om 10 minuter, då vill jag att du stänger av ditt spel och kommer och äter med oss. Du kan fortsätta spela efter maten”. Jag upplever att även den mest inbitna spelaren kan tänka sig att komma till matbordet då. Den typen av situationer är väldigt vanliga konfliktsituationer, hemma hos oss och hos många andra familjer också. Det är en annan sak som en kan tänka på när det uppstår grejer som är svåra eller jobbiga i familjen, vi är inte ensamma! Det mesta som händer har hänt någon annan också. Om en vågar fråga så finns det alltid någon som har varit med om något liknande och kanske har en lösning.

Om det bland läsarna finns någon som har önskemål om ämnen är det bara att slänga iväg en kommentar så ska jag se om jag kan få till ett intressant inlägg.

Tack för att du läser!!