Idag skulle vi besöka ett slumområde här i Trichy. Vi fick instruktioner om att absolut inte ge några pengar till någon även om de bad om det. Tre ur personalen här på skolan följde med oss. Det var med mycket blandade känslor vi begav oss dit. Det kändes som att vi skulle turista i deras elände. Jag väntade mig att se apatiska människor i plåtskjul. Smutsigt och skräpigt.
När vi kom fram var det en grupp nervösa studenter som följde våra “guider” som en skock lydiga får. “Håll hårt i era väskor, många ficktjuvar här” Svälj! 😰 Vi började vår vandring, nästan ingenting blev som jag förväntat mig, förutom smuts och skräp (det är ju Indien).
Glada människor som ropade och ville ta selfies med oss. De ville visa upp sina barn och att vi skulle bli fotade tillsammans med dem. En gubbe satt och rullade cigarrer som han skulle sälja. Känslan blev en helt annan än jag trodde. Det var fruktansvärt fattigt och dåliga hus med gemensamma håligolvettoaletter. Det var tur för oss att många var på sina arbeten eftersom vi kom mitt på dagen. Annars hade det säkert varit en helt annan känsla och större risker för oss. Ingen blev bestulen på något. Så skönt!
När kvällen närmade sig var vi inbjudna att följa med några av skolans elever när de skulle uppträda med en teater som de övat in. Teatern skulle äga rum vid ett annat slumområde. Detta är ett led i att normalisera och integrera funktionshindrade i samhället. Det var mycket folk som kom för att titta. I ärlighetens namn var nog vi en attraktion också. Många som hälsade och frågade efter våra namn och vart vi kom ifrån. Så vackra människor! 😍
Imorgon ska vi åka till bergen för några dagars vistelse där. Antar att det inte kommer finnas så mycket internet i buschen isåfall blir det inga uppdateringar av bloggen förrän vi kommer tillbaka till civilisationen.
Puss o kram! ❤
Maddesresa 