Känslorna…

Idag har känslorna kommit ifatt mig och nu är de all over the place. Går omkring med gråten i halsen och tårarna brännande bakom ögonlocken.❤

Den här dagen har tillbringats här på INTACT. Vi har fått en rundtur av rektorn och hon har berättat en hel del om verksamheten. Dagen började med att alla barnen samlades och sjöng en bön. Sedan blev vi välkomnade hit med girlanger som barnen gjort. Tårarna rann nerför kinderna! Alla är så glada och kontaktsökande. Många kramar och high5 blev det. Vi var med på yoga, som de har varje dag, så himla skönt. Väldigt enkel yoga så alla kan hänga med efter egen förmåga, till och med stela gamla tanter med ont i höfterna.

Vi var runt i klassrummen och tittade på när de jobbade med sitt skolarbete. Det var svårt för barnen att koncentrera sig när vi kom in och tittade runt. Men de flesta tyckte det var väldigt roligt. Här går barnen i klasser utifrån deras kunskapsnivå, inte efter ålder. När de har lärt sig tillräckligt mycket får de flytta upp till nästa nivå tills de kommer till den avdelning som lär dem olika skills till exempel sy kort, göra smycken, skruva ihop delar till motorer, rensa spannmål. Allt för att öka chansen till att kunna få ett “riktigt” jobb senare. Det finns även en liten butik här där de säljer produkterna som eleverna har gjort. En del riktigt fina hantverk! Köpte ett par örhängen och några kort. Ska besöka affären igen innan vi åker hem!

Hela tiden när vi går runt på skolan möts vi av skrattande barn som vill kramas. De har verkligen fått möjlighet till ett bra liv. Vi fick veta att barn med funktionshinder anses som en förbannelse här i Indien. De har fått sitt funktionshinder eftersom deras föräldrar har dålig karma. Det anses också att barnen ger dålig karma. HUR KAN MAN TÄNKA SÅ????? Jag trodde att hinduismen var en väldigt god religion som vill snälla saker, gör något bra så ska du få bra tillbaka. Hur kan man då behandla barn med funktionshinder så? De blir i vissa fall dödade för att föräldrarna skäms så mycket för barnet de fått. Då är det bra att det finns organisationer som INTACT där barnen får ett människovärde och blir sedda och får en chans till ett bra liv. Några av barnen är väldigt handikappade och jag tvivlar på att de någonsin kommer få ett jobb eller klara sig själva, men de flesta kommer absolut kunna det. Här jobbar en fysioterapeut också som jobbar och tränar med de barn som har fysiska variationer. Han berättade om olika metoder de har för att träna upp muskler och leder.

Har en sådan värme i hjärtat när jag är här. Skulle vilja göra något för alla här. Vi studenter pratade om att starta en insamling eftersom det alltid saknas pengar. Jag berättar när den är igång så hoppas jag att några av er som läser min blogg vill bidra med en liten slant. mina medstudenter Linnéa och Emelie har förresten också bloggar där de lägger ut om vår resa. De lägger ut bilder också och jag vet att det ligger några på mig där!😜 Gå in och kolla!! linneastenbeerg.blogg.se emeliemaalm.blogg.se